Visar inlägg med etikett London Stock Exchange. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett London Stock Exchange. Visa alla inlägg

söndag 15 november 2026

Finanscentrum i världen del 5 - London, City of London

City of London (informellt känt som City eller Square mile) etablerades runt år 50 som romarnas huvudstad Londinium i Britannien. Ca 2000 år senare är området fortfarande en egen stad (frikopplat från det omkringliggande mer moderna grevskapet Stora London). Londinium blev tidigt ett område där köpmän med sina handelsfartyg kunde mötas och handla med varandra under vad som ansågs vara en, för den tidens, hyffsat ordnad tillvaro. Även under tiden då Magna Carta skrevs fick City of London en särställning i klausul 9 som inte går att jämföra med övriga England och fortfarande gäller i lag. Idag är City of London fortfarande ett ceremoniellt grevskap, lokalt förvaltningsdistrikt och historiskt centrum. Gränserna går ungefär vid den romerska stadsmuren och området styrs av organisationen City of London Corporation.

City of London Corporation fungerar mer som ett kommunalt aktiebolag och har sitt huvudkontor/säte i Guildhall som ligger på platsen för den romerska amfiteatern (på torget utanför går en svart linje som markerar exakt var teatern låg). Både invånare i staden (vilket är mycket få då det i princip inte finns några bostäder kvar) och företag har rösträtt i kommunalvalet. Utöver företagen är det främst de olika gillen/skrån/yrkes- och handelsföreningarna med rötter i medeltiden som röstar. Det finns otaliga föreningar (ca 114 st) i City of London och många, men inte alla, har sina föreningshus i staden. Tolv av gillena kallas Great och störst av dem alla är Worshipful Company of Mercers. City of London Corporation har förutom ansvar i att administrera det lokala myndigheterna ett särskilt ansvar att stödja finanssektorn och företräda dess intressen. 


London 1700- 1800- 1900- och 2000-talet
Före London fick ett börshus skedde den mesta handeln utspritt i olika coffe houses såsom Jonathan's Coffe House, Garraway's Coffee House och det något senare Lloyd's Coffee House. De olika kaffehusen blev mer och mer nischade inom olika branscher. Beroende på vad man ville handla en viss dag gick man till ett visst coffeehouse. Lloyd's kom att utvecklas till en specificerad marknad för försäkring och återförsäkring. Denna marknad finns än idag och väldigt många företag runt om i världen har tagit namn efter Lloyd's. Före dessa coffee houses kom till London fanns det redan en kultur från mitten av 1600-talet i Oxford av att mötas i Coffee Houses och diskutera nyheter, politik, kultur och annat. Från att det redan fanns ett ställe att mötas var inte steget så långt till att man också hittade köpare och säljare av varor. Handel på just Coffee Houses fortsatte samtidigt som börsen introducerades (i form av The Royal Exchange). Det finns exempel på handlare som blev utvisade från börsen på grund av stökighet och som då sökte sig till olika kaffehus.

The Royal Exchange (est 1566) hette den första och dominerande värdepappershandeln i London. Platsen blev vald och tillgodosedd av London Corporation samt Worshipful Company of Mercers och grundades av handelsmannen Sir Thomas Gresham (han blev en kunglig agent och bodde i Antwerp för att själv handla se hur handeln i lågländerna bedrevs). Det var också han som inspirerades av Boursen i Antwerp när Royal Exchange skulle byggas. Institutionen Bank of England (est 1694) byggdes intill i det som idag kallas Banking Junction och är en vägkorsning av 9 olika vägar i City of London. London Stock Exchange (est 1801 på exakt samma plats som Jonathan's Coffee House) har också sitt huvudkontor i City of London och ligger närmre katedralen vid Pater Noster Square. Trots Brexit behöll London Stock Exchange positionen som den största börsen i Europa.

Under 1600-talet började England konkurrera med andra europeiska makter utanför Europa genom att etablera kolonier i Nordamerika och Karibien med handelsstationer och områden i såväl Afrika som Asien. 1707 förenades Skottland och England och imperiet nådde sin geografiska höjdpunkt mellan 1919-1922. Då motsvarade imperiet nästan 1/4-del av jordens yta och 389 miljoner invånare. Områden som då införlivats i imperiet var exempelvis Kanada, Australien - Nya Zeeland, Indien, Pakistan, Burma, delar av Afrika som Nigeria, Ghana, Sydafrika samt flertalet öar och territorier på haven. Vid denna tid eller efter har det aldrig funnits något större imperium till ytan (men ej störst sammanhängande). Att notera är de punkter i världen som imperiet hade kontroll över. Med Gibraltar, Malta, Cypern och Egypten (Suez) kontrollerades i stort sett hela medelhavets handel och ser man en karta över områden som kontrollerade kan man lätt se att de kontrollerade över handeln på världshaven. I och med att Storbritannien gick segrande ur napoleonkrigen fick de också ta över en del kolonier både från Frankrike men också flera områden Nederländerna (då de i sin tur var allierade med Napoleons Frankrike). Tiden mellan Napoleonkrigen och första världskriget kom att kallas Pax Britannica.

Efter första världskriget började kolonier och territorier få självstyre och istället ingå i organisationen samväldet (tidigare Brittiska samväldet). Totalt är idag 53 länder med i organisationen och 3 har tidigare varit med men är det inte längre. Många av de tillhörande öarna har med tiden blivit autonoma skatteparadis under sträng sekretess. Dokumentären The Spider's Web: Britain's Second Empire beskriver hur City of London varit central i omvandlingen från imperie- till finansiell institution och skapandet av offshore-sekretessjurisdiktioner som innehar hälften av världens offshore-förmögenheter. Därmed har också City of London varit med att möjliggöra och upprätthålla systemet för skatteplanering och gjort det omöjligt för enbart England att få till en förändring efter påtryckningar från andra länder.