Telenor köper Bahnhof

Bahnhofs grundare och VD Jon Karlung har gått med på att sälja verksamheten till Telenor för 60 kr aktien. Aktien stängde igår på 50,90 kr. Näst största ägare Öresund har också gått med på att sälja sina aktier för 62 kr styck och vad jag kunnat se kommer Telenor sedan lämna ett uppköpserbjudande om 62 kr styck till resterande aktieägare.

Det blir ett avslutat kapitel och början på någonting nytt. Vad jag minns köpte Telia upp Bredband2 för inte så längesedan så detta är verkligen ett tecken i tiden där tidigare traditionella telekom-leverantörer (som ofta har verksamhet inom bredband) köper upp mindre men mer snabbväxande leverantörer av bredband.

Jag gillar inte att Bahnhof blir sålt då jag varit trogen ägare i runt 6 år (vilket är ganska nyligen i det långa perspektivet). Jag har tyckt om strategin från ledningen att tänka mycket kring säkerhet och integritet för sina kunder och den senaste expansionen utomlands. Jag använder också själv Bahnhof och tycker de har ett mycket stabilt erbjudande och levererat vad de lovat. Samtidigt kommer jag som läget är nu tacka ja till att sälja mina aktier till 62 kr styck.

Mitt enda andra jämförbara bolag inom branchen är Tele2. På Avanza lägger man båda bolagen i branchen teknologi och även om det på ett sätt stämmer hade jag hellre velat att man lade båda inom branchen kommunikation. 

Fortsatt hade jag gärna valt att satsa de medel jag får i samma branch men jag vill samtidigt hålla mig till strategin att köpa beprövade bolag som växer och pyntar stadigt högre utdelning och det har jag svårt att hitta. Särskilt bland de renodlade bredbandsleverantörerna eller bland traditionell telekom. Tidigare har jag också ägt Telia och det är verkligen en aktie som gasat på sedan sommaren 2023. Jag valde att hoppa av det tåget alldeles för tidigt.

Nu lutar jag åt att köpa mer i XACT Nordic High Dividend Low Volatility istället. Då får jag en lite högre direktavkastning samtidigt som det går argumentera för att jag samtidigt får en lägre risk. Lite tråkigt men denna fond har stora innehav i både bank, försäkring och inte minst telekom (varför jag också då får en lite slant tillbaka från Bahnhof då ett innehav på 2,41 % av fonden är just Telenor). Ett annat innehav jag lutar åt att öka på i är Vitec. Nu handlas Vitec till en betydligt lägre direktavkastning men med lite mer kurspotential än en fond. Kanske väljer jag att köra lite i båda så att jag inte förlorar någon direktavkastning på helheten.

Lite kul med uppköp, särskilt då jag ökade på mitt innehav redan förra månaden. Samtidigt tråkigt då jag hade velat hålla dessa i många år framöver och vara med på resan. Det är också svårt att hitta bra bolag inom branchen som dels har en bevisad affärsmodell och samtidigt levererar tillväxt med ökad avkastning år efter år. De bästa bolagen blir till slut ut- eller uppköpta om de inte hinner bli enormt stora och själva blir köpare.

Budet på Resurs Holding

Den 17 juni lämnade storägaren, familjen Bengtssons ägarbolag Waldakt och CVC genom Ronneby UK ltd ett bud till aktieägarna i Resurs Holding på 23,50 kr per aktie. 

- När Nordic Capital och Waldakt satte bolaget på börsen 2016 gjordes det till 55 kr per aktie, en premie på 200 % mot materiellt eget kapital och en total marknadsvärdering om 11 miljarder.

- När Waldakt tillsammans med CVC nu försöker köpa ut bolaget värderar man det till 4,7 miljarder vilket är 15 procent under det egna kapitalet. Värt att notera är att Solid Försäkringar dock hörde ihop med bolaget vid noteringen och sedan delats ut till ägarna men en så stor skillnad gillar inte jag som aktieägare. Särskilt med tanke på att kursen stod betydligt högre för bara någon månad sedan.

Jag skrev i min översikt för juni att jag lutade åt att ändå tacka ja till budet men så blev det inte. Jag valde att tacka nej till budet tillsammans med många fler småägare. Detta är ett för mig mindre innehav som haft en rätt dålig avkastning under tiden jag varit ägare. Men jag har också haft en tro på framtiden och att styrelsen och ledningen kommer kunna vända på bolaget. 

Jag har sett att Ronneby gått ut med aggressiv marknadsföring för budet genom annonsering i tidskrifter såväl som talad annonsering i Börspodden (som jag lyssnar på varje vecka). Poddarna har länge framstått som om de står på småägarnas sida men jag tyckte att de sålde ut sig så oerhört billigt kring detta och lämnar ingen nyanserad bild av budet. Vidare skickade bolaget brev till mig som aktieägare med information om budet och den premie de ger i förhållande till aktiekursen.

Att passa på att köpa ut ett bolag som befinner sig i en svacka är tyvärr inget nytt och kommer fortsätta ske även för andra bolag. Det är självfallet att styrelsen som är tillsatta av ägarna också uppmanar alla ägare att tacka ja till budet. Den förändringsresa som budgivarna säger sig vilja göra kommer de vilja göra i en onoterad miljö och jag själv tänker helt enkelt att jag hellre är med på den resan när bolaget är på börsen.

En representant för småägarna i den New York-baserade Jim Löfgren har tidigt gått ut och meddelat att han samlat ihop ca 12 % av småägarna för att kunna stoppa budet. Han har också meddelat att Ronneby UK kontaktat honom för att få reda på vilka individer som anmält att man inte kommer sälja vilket jag också tycker är riktigt fult gjort av storägare.

Nu i veckan framkom att 20 % tackat nej till budet och Ronneby UK ltd har förlängt tidsfristen för att fortsätta köpa aktier över börsen till 23,50. Många småägare försöker nu köpa till 23,51 eller 23,52 för att de inte ska nå 90 % även till nästa gång.

Når de inte återigen 90 %, vilket är nivån de behöver för att kunna tvångsinlösa resterande aktier, så finns det en stor sannolikhet att det blir en långdragen och tråkig period för bolaget på ett halvår innan de kan lägga ett nytt och förhoppningsvis högre bud. 

Jag tror inte storägarna kommer nöjja sig med att genomföra de förändringar som krävs i en noterad miljö och just för att de kan se potentialen i bolaget så väljer jag att inte tacka ja till detta budet.

Bud på nichbanken Resurs

Idag kom det ett bud på nischbanken Resurs. Det är största ägaren Waldakt som tillsammans med riskkapitalbolaget CVC vill köpa ut bolaget från börsen. 

Mitt innehav ligger back -41,70 % och det innebär att mitt genomsnittliga anskaffningsvärde (GAV) fortfarande ligger strax ovanför budet som är på 23,50 kr per aktie. Räknar man mina utdelningar under åren såväl som avknoppningen av Solid Försäkringar så kommer jag ha gjort en mycket fin affär om budet går i lås.

Själv är jag ambivalent till att bli av med bolaget (som funnits i min portfölj sedan hösten 2019). Jag tycker att nischbanker är intressanta spelare som hör hemma på börsen även om just denna nischbank varit en stor surdeg sedan toppen sommaren 2018.  Själv tycker jag att bolaget är billigt under 20 kr och när kursen runt januari i år kraschade så tar idag storägarna tillfället i akt att lägga beslag på hela bolaget till en förhållandevis billig slant. Jag tycker det är lite fult med tanke på potentialen i bolaget och därav anser jag att en prislapp inom intervallet 30 - 40 kr / aktie hade varit mer rimligt. Kanske är jag för girig men jag ser också på bolaget ur ett långt perspektiv och inte bara här och nu. 

Trots min tveksamhet och tro på bolagets framtid kommer jag inte ställa mig emot budet. Jag får se det som att det blev en god affär i slutändan då jag fått en helt ok summa utdelningar under året såväl som ett fint försäkringsbolag som spin-off. De medel som frigörs om affären går i lås kan jag gärna investera i andra innehav i min befintliga portfölj.

Familjen Rotschild

Familjen Rotschild är sannolikt världens rikaste familj och har varit föremål för otaliga konspirationer och historier. Enstaka delar har visat sig stämma och andra delar finns det motiv för men mycket kommer aldrig gå att bevisa helt och hållet. Historien om hur familjen blev rik när bröderna startade banker i olika länder är väldokumenterad och även hur nyckeln kring deras framgång var informationen som de delade med varandra (ofta fick de tillgång till information före ländernas egna underrättelsetjänster och i nyheterna till alla andra).

Nathan Mayer Rotschild hette sonen som 1811 grundande N M Rotschild & Sons Limited i London och detta blev med tiden en utomordentligt stor internationell bank. De medel banken förfogade över gav inflytande som kunde rädda eller stjälpa länder, arméer och internationella företag. Under väldigt många år fastställdes priset på guld, två gånger per dag, i ett litet rum på huvudkontoret på St Swithin's Lane tillsammans med fyra andra stora banker: HSBC, Deutsche Bank, Société Générale och Bank of Nova Scotia. Senare kom Barclays att bli inbjudna och numera sker mötena digitalt eller på telefon Under 2004 drog sig banken helt ur guldmarknaden. Idag kontrolleras stor del av den engelska grenens förmögenhet via RIT Capital Partners.

Efter andra världskriget tog den franska grenen av familjen över Paris Orléans (ett tidigt tåg och rälsbolag i Frankrike) och omvandlade det till ett holdingbolag för deras bankaktiviteter och företagsinvesteringar. Främst lade man innehaven i Banque Rotschild (senare Rotschild & Cie Banque), SGIM (fastigheter), SIACI (försäkringar), Francarep (olja) och SGDBR (nu Domaines Barons De Rotschild (DBR) för vingårdar). Bankbolagen Rotschild & Cie Banque kontrollerar främst familjens bankverksamhet i Frankrike och kontinentala Europa medan Rotschild Con Holdings AG kontrollerar ett antal Rothschild-banker på andra håll, inklusive N, M, Rothschild & Sons i London. Det finns även exempel på när familjerna samarbetar med varandra såsom när N M Rotschild & Sons Limited och den franska familjen tillsammans köpte upp Rio Tinto från Spanien. Gruvbolaget var då förlusttyngt och efter en omstrukturering gjorde man det till ett otroligt lönsamt gruvbolag. Förutom råvaror var familjen involverade i flera bolag (bland annat De Beers) som handlade med diamanter och ädelmetaller. I Frankrike tillverkade familjen viner och än idag finns två välkända vingårdar som tillverkar några av de mest exklusiva vinerna i världen.

Under 2003 meddelade båda bankerna i London och Paris att de planerar gå samman under Paris Orléans. Efter sammanslagningen blev Paris Orléans också ensam ägare av Concordia BV som i sin tur kontrollerar Rotschild Continuation Holdings som kontrollerar koncernens bankversamhet. Under 2011 hade företagen helt gått samman och 2015 bytte Paris Orléans namn på börsen till Rotschild & Co. 

Rotschild & Co kontrolleras främst av ett annat holdingbolag som heter Rotschild Concordia SAS vilket är familjens gemensamma holdingbolag och äger strax under 40 % av bolaget och i februari i år gick de ut med intentionen att köpa ut bolaget från börsen för € 48/aktie. Förutom årets redan planerade utdelning om € 1.4/aktie skulle också Rotschild & Co, med förbehåll om att budet går igenom, också betala en extra utdelning om ytterligare € 8/aktie. 

Enligt Concordia är syftet med utköpet att de vill kunna fokusera på ett mer långsiktigt perspektiv istället för kortsiktiga vinster och mål som ska jagas inför varje bokslut. Själv tror jag att det ligger mer bakom beslutet. Jag tror att deras prognoser visar på en ökad aktivitet inom fusioner och förvärv vilket banken såklart tjänar bra på och att detta kommer bli en än mer lönsam bank längre fram och att de då vill ha kakan för sig själva. Om det är som jag tror är det också förståeligt att de vill köpa ut banken även om det är tråkigt för oss andra.

Jag köpte in mig i bolaget i januari 2020 och fyllde sedan på lite under mars samma år och fram till idag ligger jag runt 126 % upp (utan utdelningen medräknad blir det ändå min procentuellt bästa investering i utländska portföljen). Utdelningen om € 8/aktie, som har X-dag den 20 juli, innebär också att jag nu kan se att jag kommer få mer i utdelning i år än förgående trots att ett av mina absolut största innehav inte betalar någon utdelning i år (detta blir emellertid en stor summa utdelning som jag inte kommer kunna räkna med alls 2024). Även om jag tyckt om att äga en så historisk och anrik bank är jag ändå nöjd över hur det blev och får nu istället spana på vad jag istället ska investera i.