Som exempel har Investor en mycket intressant historik som Wallenbergarnas maktbolag och man kan läsa om hur Marcus "Dodde" Wallenberg investerade tungt i hotellnäringen efter andra världskriget och att det var på den vägen som Wallenbergarna till slut kom över Grand Hôtel i Stockholm. Jag har uppskattat att Grand Group ägdes av Investor och inte av FAM (ägarbolaget för Wallenbergarnas tre största stiftelser) på grund av att det kändes bra varje gång någon tillställning hölls där och att varje krona spenderad efter kostnaderna också ökade vinsten som återgick till oss aktieägare.
Även om turismnäringen och hotellet som sådant presterat dåligt under covid-19 (eller till och med före pandemin inte presterade tillräckligt bra för Investor) har jag upplevt det som tillfredsställande att i liten mån äga en del av kakan. De medel som Investor får in från försäljningen (som meddelades i april i år) kan de säkert investera bättre på annat håll om målet är en högre avkastning. Jag är emellertid tveksam till att de komma hitta ett lika välkänt, historiskt och prestigefyllt alternativ.
Ett annat exempel är Telia Company som den 1 juni i år meddelade att de sålt Telia Carrier till Polhem Infra (Telia meddelande intentionen att sälja redan i oktober 2020). Dotterbolaget består av ett internationellt nätverk som sträcker sig över 120 länder i Europa, Nordamerika och Asien. Kunderna står för 65 % av den globala internettrafiken och är ett exempel på varför jag från början tyckte Telia var ett så intressant och omfattande bolag som har flera ben att stå på. Nu har jag inte läst på vilka vinster Telia gjorde per år på nätverksdelen men jag uppskattar hellre en liten stabil vinst framför en stor och mer varierande/osäker. Telia Carrier såldes till Polhem Infra vilket i sin tur ägs gemensamt av första-, tredje- och fjärde AP-fonderna. Jag tycker det är viktigt att sådan samhällsviktig infrastruktur (särskilt inhemsk) ägs av svenska företag, organisationer och institutioner även om vinsten är begränsad. Anledningen till att jag tycker det är för att det hjälper oss alla (i Sverige och västvärlden) att få vara mer självständiga och oberoende. Den senaste tiden har jag läst mer och mer om att Telia efter att ha sålt av sin Carrier-del eventuellt kommer göra sig av med den del som innehåller masterna vilket jag tycker är en annan del med infrastruktur som jag helst hade sett att Telia behöll.
Investeringar har för mig inte endast handlat om att få en hög avkastning. Vissa bolag köper jag för just den anledningen och andra för dess historik och/eller potential i framtiden (De senaste åren har investeringar med hänsyn till Environmental Social and Governance också slagit igenom i den breda massan). Med det perspektivet kan jag också förstå hur mina investeringar i perioder kan te sig märkliga för en annan som i högre utsträckning jagar vinst. Jag kan ibland välja att köpa aktier i ett bolag som presterar dåligt eller på senare tid gjort tveksamma strategiska beslut (men som samtidigt sitter på en fantastisk historik eller varumärke).
Så småningom kommer jag skriva om ett bolag med en fantastisk historik och varumärke som jag äger en mindre aktiepost i men som i dagsläget gör en hel del tveksamma val. Detta gör att jag som investerare inte riktigt vet vart man har bolaget och man börjar undra om de alls har någon tydlig och klar långsiktig strategi.
Skönt att sommaren kommit och det snart blir semester. Tjo!
Uppdatering: Den 30 juni meddelade Telia att de avser sälja delar av sin mastverksamhet i Norge och Finland till Brookfield och Alecta.
Länk till Investor A hos Avanza (affiliatelänk).
Länk till Telia Company hos Avanza (affiliatelänk).
Om affiliatelänkar.
Om affiliatelänkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar