Om investeringar och starka varumärken

Jag är som person inte någon höjdare på investeringar om målet är en hög avkastning på kort tid och jag tror att det krävs mer spekulation och förhoppning bakom den typ av aktier som blir attraktiva om man ska försöka dagshandla (daytrading) och göra snabba klipp. Samtidigt blir jag oftare fångad av olika starka varumärken. Jag tycker om att sprida mina investeringar på olika marknader och i olika branscher men att göra det i vad jag själv anser vara de starkaste varumärkena (och med företaget som i eget tycke har den mest fascinerande historiken) i olika branscher. Så långt behöver det inte vara dåligt men varumärken och företag förändras över tid och kan i dagens läge ha väldigt lite gemensamt med företaget eller varumärket från förr.

Som exempel har Investor en mycket intressant historik som Wallenbergarnas maktbolag och man kan läsa om hur Marcus "Dodde" Wallenberg investerade tungt i hotellnäringen efter andra världskriget och att det var på den vägen som Wallenbergarna till slut kom över Grand Hôtel i Stockholm. Jag har uppskattat att Grand Group ägdes av Investor och inte av FAM (ägarbolaget för Wallenbergarnas tre största stiftelser) på grund av att det kändes bra varje gång någon tillställning hölls där och att varje krona spenderad efter kostnaderna också ökade vinsten som återgick till oss aktieägare.

Även om turismnäringen och hotellet som sådant presterat dåligt under covid-19 (eller till och med före pandemin inte presterade tillräckligt bra för Investor) har jag upplevt det som tillfredsställande att i liten mån äga en del av kakan. De medel som Investor får in från försäljningen (som meddelades i april i år) kan de säkert investera bättre på annat håll om målet är en högre avkastning. Jag är emellertid tveksam till att de komma hitta ett lika välkänt, historiskt och prestigefyllt alternativ.



Ett annat exempel är Telia Company som den 1 juni i år meddelade att de sålt Telia Carrier till Polhem Infra (Telia meddelande intentionen att sälja redan i oktober 2020). Dotterbolaget består av ett internationellt nätverk som sträcker sig över 120 länder i Europa, Nordamerika och Asien. Kunderna står för 65 % av den globala internettrafiken och är ett exempel på varför jag från början tyckte Telia var ett så intressant och omfattande bolag som har flera ben att stå på. Nu har jag inte läst på vilka vinster Telia gjorde per år på nätverksdelen men jag uppskattar hellre en liten stabil vinst framför en stor och mer varierande/osäker. Telia Carrier såldes till Polhem Infra vilket i sin tur ägs gemensamt av första-, tredje- och fjärde AP-fonderna. Jag tycker det är viktigt att sådan samhällsviktig infrastruktur (särskilt inhemsk) ägs av svenska företag, organisationer och institutioner även om vinsten är begränsad. Anledningen till att jag tycker det är för att det hjälper oss alla (i Sverige och västvärlden) att få vara mer självständiga och oberoende. Den senaste tiden har jag läst mer och mer om att Telia efter att ha sålt av sin Carrier-del eventuellt kommer göra sig av med den del som innehåller masterna vilket jag tycker är en annan del med infrastruktur som jag helst hade sett att Telia behöll.

Investeringar har för mig inte endast handlat om att få en hög avkastning. Vissa bolag köper jag för just den anledningen och andra för dess historik och/eller potential i framtiden (De senaste åren har investeringar med hänsyn till Environmental Social and Governance också slagit igenom i den breda massan). Med det perspektivet kan jag också förstå hur mina investeringar i perioder kan te sig märkliga för en annan som i högre utsträckning jagar vinst. Jag kan ibland välja att köpa aktier i ett bolag som presterar dåligt eller på senare tid gjort tveksamma strategiska beslut (men som samtidigt sitter på en fantastisk historik eller varumärke).

Så småningom kommer jag skriva om ett bolag med en fantastisk historik och varumärke som jag äger en mindre aktiepost i men som i dagsläget gör en hel del tveksamma val. Detta gör att jag som investerare inte riktigt vet vart man har bolaget och man börjar undra om de alls har någon tydlig och klar långsiktig strategi.

Skönt att sommaren kommit och det snart blir semester. Tjo!

Uppdatering: Den 30 juni meddelade Telia att de avser sälja delar av sin mastverksamhet i Norge och Finland till Brookfield och Alecta.

Länk till Investor A hos Avanza (affiliatelänk).

Länk till Telia Company hos Avanza (affiliatelänk).

Om affiliatelänkar.

Att fördela sparandet och tänka långsiktigt

Min uppväxt har präglats av sunda finansiella tankar. Som exempel att man ska betala av sina lån, inte leva utöver sina tillgångar, ha ett månadssparande och en buffert för oförutsedda kostnader.

Jag har så länge jag kan minnas avsatt del av min lön till sparande oavsett om jag tidigt inte vetat exakt vad jag sparar till.

När jag fick mitt första jobb började jag sätta undan del av lönen till ett sparkonto som tillät två fria uttag per år och hade en ganska låg ränta. Bättre än inget tänkte jag och satte gladeligen in en del av lönen varje månad. När jag först började köpa aktier gjordes det på ett aktiedepå-konto och på den tiden fanns det inga investeringssparkonton. Jag minns särskilt hur jag 2009 köpte Swedbank i närheten av botten före nyheterna om ett statligt stöd. När jag gjort 100 % i vinst sålde jag glad i hågen av allt och kände mig som en vinnare. Aktien skulle sedan fortsätta ytterligare ett par hundra procent under ett par år. Detta gav mig dock en kunskap som är svår att sätta ett värde på. Jag fortsatte att försöka tjäna de "snabba" pengarna och köpa/sälja och det var först flera år senare som jag började tänka riktigt långsiktigt.

På den tiden hade jag mitt ISK-konto och ett sparkonto där jag avsätter alla mina medel som jag kunde varje månad. Allt jag satte in på ISK eller sparkontot såg jag som långsiktigt sparande. De medel skulle (i princip) aldrig föras förrän dagen jag kunde gå ner i arbetstid. Inför varje månad, om jag ville unna mig någonting så "nallade" jag av det långsiktiga vilket inte kändes bra. Det var någonstans här som jag kom på att jag måste fördela mitt sparande mer på långsiktigt, medel och kort sikt. Därför skaffade jag ytterligare ett sparkonto och började också använda mitt andra konto på min transaktionsbank. Såhär fördelare jag mina konton:

- Mitt långsiktiga konto fick förbli mitt långsiktiga med löfte om att utvärdera hela förändringen igen om jag för över medel från detta till mina mer kortsiktiga. Härifrån sker mina större investeringar och jag försöker alltid ha en ganska stor stek med medel här inför eventuella nyinvesteringar och erbjudanden. 2020 var verkligen ett år där jag utnyttjat kontot och investerat mycket på börsen och kunnat sänka vissa GAV (genomsnittligt anskaffningsvärde).

- Mitt "medel" konto fick avse större kostnader och investeringar till hemmet eller hushållet. Här innefattas exempelvis större kostnader som semester och bilförsäkring men också mer oförutsedda kostnader såsom reparationer eller nyköp av hushållsapparater (kyl/frys/disk- och tvättmaskin).

- Mitt kortsiktiga konto som jag har kvar på min transaktionsbank för jag över vad som blir kvar vid månadens slut. Om jag kan bekosta presenter och julklappar till familjen med vad som finns här så görs det i första hand. Det är också från detta konto jag unnar mig restaurangbesök, bio, spa eller annat som sätter guldkant på tillvaron.

Tanken med uppdelningen var att aldrig mer känna att jag "nallar" från min framtida utveckling. Om mitt kortsiktiga konto börjar bli för välfyllt så avsätter jag en del till mitt "medel" konto och om mitt "medel" konto börjar bli lite för välfyllt så kan jag föra över extra till mitt långsiktiga sparkonto. Däremot är jag restriktiv med överföringar åt andra hållet.
Sedan ett par månader tillbaka har jag och min sambo börjat spara gemensamt i konto och fonder varför mitt "medel" konto blivit mer och mer överflödigt och outnyttjat. Jag tror att jag kommer föra över de medel jag har på kontot till mitt långsiktiga konto och återgå till att framöver endast spara till mitt kort- och långsiktiga. 
Mycket har hänt sedan jag började spara och för mig känns det bra att inte behöva känna att jag tar av framtiden och faktiskt har ekonomiskt utrymme att unna mig. Det är viktigt att hitta balansen mellan sparandet och att leva.

Tjarå.

Sommaren är över

Jag ser att jag startade denna bloggen precis före det att jag gick på semester. Nu har jag haft mina fyra mycket efterlängtade veckor och började jobba i veckan igen. Mitt mål för framtiden är att kunna gå ner i arbetstid, vara ledig mer än vad arbetet i sig tillåter och då istället få leva på utdelningen.

Jag fick ett intresse för börsen och hur ränta-på-ränta-effekter fungerar någon gång under 2010. Det var det år jag började studera på heltid. Före jag började studera hade jag jobbat och bott hemma över runt 2 år och hade då sparat ihop en del. Jag förstod då att denna summa helt skulle försvinna om jag inte tog några lån och levde på denna summa som jag då hade på ett bankkonto (med usel ränta).

Då jag förstod detta och skulle flytta hemifrån så köpte jag istället en hyffsat billig lägenhet. Jag tänkte att det är en risk men hoppas och förstod att lägenheten förmodligen skulle gå upp i värde under mina 3,5 år som student. Detta är förmodligen än idag det bästa köpet jag någonsin gjort.
Resterande summa pengar som jag hade kvar efter att ha köpt lägenheten började jag köpa aktier för. Då hade jag ingen strategi utan tänkte kortsiktigt och få ihop snabba cash. Jag köpte aktier med hög direktavkastning och kunde i vissa lägen köpa före X-datum och sälja direkt efter. Det var först efter ett tag som jag insåg att aktien i sig gick ner i princip lika mycket som utdelningen gav. Jag var med andra ord inte särskilt långsiktig. När jag hållit på med förhoppningsbolag och att försöka få till snabba klipp under ett par år bestämde jag mig 2015 för att byta strategi. Att tillägga är att jag redan 2013 bytte bank för mina aktier/fonder för att få en bättre översikt. Det som gjorde att jag övervägde bytet mest var dock courtagen som jag insåg var en allt för stor del av mina många och oftast små köp.

Under 2013-2015 läste jag flera böcker, tidningar/artiklar, bloggar och annat på det som kom att bli mitt sätt att spara. Jag läste om divident-carpet-bombing, Warren Buffett, skillnaderna mellan daytrading, swingtrading, om att investera långsiktigt och mycket annat som kom över mig. Först här började jag också förstå att det mest säkra sättet att tjäna pengar på börsen är att investera i stabila bolag över tid.

Under 2015 bytte jag från ett vanligt aktie- depåkonto till ett investeringssparkonto och först därefter började min portfölj ta fart på allvar då jag inte längre behövde skatta på mina utdelningar i samma mån. Man kan även säga att jag ändrade den typ av aktier jag helst köpte. Jag tänkte ut en drömportfölj med ett antal stabila bolag, gärna utdelningshöjare, i olika brancher och funderade mycket kring hur stor del av portföljen mina bolag skulle få ta. Vidare började jag under åren förstå att direktavkastningen i sig inte säger så mycket om hur ett företag mår utan att det är viktigare med att se till företagets förmåga att upprätthålla en stigande utdelning.