Många bloggar, instagramkonton och artiklar i tidskrifter skriver om denna sparform. Metoden som först blev populär bland "millennials" kommer ursprungligen från en kanadensisk bloggare (Peter Adeney). Själv hade jag aldrig hört talas om detta förrän ganska nyligen (förra året). Men jag tycker också mig se allt fler som tycker att detta är en fullgod metod för att bli ekonomiskt fri och metoden har onekligen blivit mer populär på senare tid igen. De som tillämpar metoden är oftast unga och hungriga investerare som varje månad räknar ut sin sparkvot, för att på så vis kunna sänka sina utgifter mer till nästa månad. Det viktigaste är att bli ekonomiskt fri tidigt i livet. Av alla nyuppstartade konton eller bloggar är det väldigt många som varje månad, varje vecka och ibland varje dag visar hur värdet på portföljen går upp eller ner. Jag kan inte annat än att tänka att det känns väldigt kortsiktigt (att veckan efter att ha startat upp en portfölj skriva om att värdet gått ner med si eller så många procent och sedan hoppas på en uppgång till nästa vecka).
Jag skulle vilja ge mina två cents till denna hysteriska sparmetod och säga att det viktigaste är inte att bli ekonomiskt fri tidigt. Det viktigaste är att hitta en bra balans. Även om det är imponerande att bli ekonomiskt fri tidigt känns det som att man skulle missa mycket annat under en så viktig period i livet. Din ungdom kommer aldrig igen. Man kommer aldrig få tillbaka upplevelserna man missar av att inte åka på den där resan med vännerna och det är inte samma sak att göra resan igen efter 10 år. Världen förändras, människor förändras och framförallt förändras börsen. Det viktigaste med FIRE är att få god avkastning på börsen vilket i dagens miljö kräver mera risktagande och börsen kanske inte går som man vill. Jag läste en gång att kriser oftast kommer inom ett intervall av 8 år och med en uppgång på över 10 år hade det i sig varit motiverat med en sättning.
Fokusera istället på att hitta en balans mellan vad man kan spara per månad (för det bör verkligen varje person med lön göra), vad man av det kan lägga på långsiktiga investeringar och vad man kan unna sig kortsiktigt. Det känns som en bra mycket viktigare egenskap än att tidigt bli ekonomiskt fri. Friheten kommer man få på köpet även om det tar ett par år till men det är en desto mer säker metod och man avstår inte från "livet". Detta är anledningen till att jag kallar mig utdelningsinvesterare. Jag bryr mig inte lika mycket om portföljvärdet som jag bryr mig om vad jag får i utdelning varje år. Visst är jag medveten om att utdelningen också går ner om det blir en recession men då får man också handla fina och stabila aktier till rabatt vilket ökar hävstången inför nästa uppgång. Det är också med detta förhållningssätt jag sover gott om natten.
PCE!
