Andra investeringen via crowdfunding

Tidigare i år skrev jag ett inlägg om att jag investerat i ett fastighetsprojekt Västgötainvesteraren: Investerat i pågående fastighetsprojekt (vastgotainvest.blogspot.com) Detta skedde via Kameo som är en plattform för crowdfunding.

Denna veckan har jag återigen investerat en mindre summa i ett annat projekt. Projektet kommer låna runt 24,5 miljoner av Kameos långivare och köpa mark för 51 miljoner utanför Nynäshamn. Projektet kommer bestå av 74 stycken bostäder i form av parhus (37 stycken hus). Löptiden är på 18 månader och för denna del lånar man ut till 10 % ränta.

På Kameo klassificeras risken på lånen i nivåer mellan A till E och man får förvänta sig en högre kreditförlust ju länger ner i alfabetet man kommer. Min tidigare investering var i ett projekt som fick klassningen C och låg också på en ränta om 10 %. Detta projekt jag nu investerat i har klassningen B och är fortfarande på 10 % vilket tillsammans med den kortare löptiden om 18 månader var tillräckligt för mig för att jag skulle bli intresserad att faktiskt investera lite.

I våras var jag i ett läge där jag hade svårt att se en fortsatt lika stark utveckling på börsen och jag kan väl inte påstå att det förändrats varför jag tycker att lite medel i fastighetsinvesteringar kan fungera som en riskspridning och mer säker avkastning över en tid.

Såhär kan jag tänka mig att fortsätta göra med medel som jag inte kommer använda eller investera på annat sätt. Jag ser på denna form av investering som om jag satte pengarna på ett låst sparkonto i 18 månader. I dagsläget finns det ett sparkonto via Nordax där man kan låsa pengarna på 24 månader till en ränta om 1,25 %.

Att fördela sparandet och tänka långsiktigt

Min uppväxt har präglats av sunda finansiella tankar. Som exempel att man ska betala av sina lån, inte leva utöver sina tillgångar, ha ett månadssparande och en buffert för oförutsedda kostnader.

Jag har så länge jag kan minnas avsatt del av min lön till sparande oavsett om jag tidigt inte vetat exakt vad jag sparar till.

När jag fick mitt första jobb började jag sätta undan del av lönen till ett sparkonto som tillät två fria uttag per år och hade en ganska låg ränta. Bättre än inget tänkte jag och satte gladeligen in en del av lönen varje månad. När jag först började köpa aktier gjordes det på ett aktiedepå-konto och på den tiden fanns det inga investeringssparkonton. Jag minns särskilt hur jag 2009 köpte Swedbank i närheten av botten före nyheterna om ett statligt stöd. När jag gjort 100 % i vinst sålde jag glad i hågen av allt och kände mig som en vinnare. Aktien skulle sedan fortsätta ytterligare ett par hundra procent under ett par år. Detta gav mig dock en kunskap som är svår att sätta ett värde på. Jag fortsatte att försöka tjäna de "snabba" pengarna och köpa/sälja och det var först flera år senare som jag började tänka riktigt långsiktigt.

På den tiden hade jag mitt ISK-konto och ett sparkonto där jag avsätter alla mina medel som jag kunde varje månad. Allt jag satte in på ISK eller sparkontot såg jag som långsiktigt sparande. De medel skulle (i princip) aldrig föras förrän dagen jag kunde gå ner i arbetstid. Inför varje månad, om jag ville unna mig någonting så "nallade" jag av det långsiktiga vilket inte kändes bra. Det var någonstans här som jag kom på att jag måste fördela mitt sparande mer på långsiktigt, medel och kort sikt. Därför skaffade jag ytterligare ett sparkonto och började också använda mitt andra konto på min transaktionsbank. Såhär fördelare jag mina konton:

- Mitt långsiktiga konto fick förbli mitt långsiktiga med löfte om att utvärdera hela förändringen igen om jag för över medel från detta till mina mer kortsiktiga. Härifrån sker mina större investeringar och jag försöker alltid ha en ganska stor stek med medel här inför eventuella nyinvesteringar och erbjudanden. 2020 var verkligen ett år där jag utnyttjat kontot och investerat mycket på börsen och kunnat sänka vissa GAV (genomsnittligt anskaffningsvärde).

- Mitt "medel" konto fick avse större kostnader och investeringar till hemmet eller hushållet. Här innefattas exempelvis större kostnader som semester och bilförsäkring men också mer oförutsedda kostnader såsom reparationer eller nyköp av hushållsapparater (kyl/frys/disk- och tvättmaskin).

- Mitt kortsiktiga konto som jag har kvar på min transaktionsbank för jag över vad som blir kvar vid månadens slut. Om jag kan bekosta presenter och julklappar till familjen med vad som finns här så görs det i första hand. Det är också från detta konto jag unnar mig restaurangbesök, bio, spa eller annat som sätter guldkant på tillvaron.

Tanken med uppdelningen var att aldrig mer känna att jag "nallar" från min framtida utveckling. Om mitt kortsiktiga konto börjar bli för välfyllt så avsätter jag en del till mitt "medel" konto och om mitt "medel" konto börjar bli lite för välfyllt så kan jag föra över extra till mitt långsiktiga sparkonto. Däremot är jag restriktiv med överföringar åt andra hållet.
Sedan ett par månader tillbaka har jag och min sambo börjat spara gemensamt i konto och fonder varför mitt "medel" konto blivit mer och mer överflödigt och outnyttjat. Jag tror att jag kommer föra över de medel jag har på kontot till mitt långsiktiga konto och återgå till att framöver endast spara till mitt kort- och långsiktiga. 
Mycket har hänt sedan jag började spara och för mig känns det bra att inte behöva känna att jag tar av framtiden och faktiskt har ekonomiskt utrymme att unna mig. Det är viktigt att hitta balansen mellan sparandet och att leva.

Tjarå.

Passiv eller extra inkomst?

Det finns många börsintresserade där ute och en uppsjö av många engagerade som själva gör innehåll och motiverar till sparande. När jag surrade runt lite bland bilderna på instagram noterade jag att många förespråkar flera inkomstkällor och i synnerhet passiva. Däremot var det många som enligt mig, blandar ihop begreppet passiv inkomst med extra inkomst. Vilket ställer frågan: Vad är egentligen passiv inkomst och är verkligen någon inkomst helt och hållet passiv? Jag vill ändå tro och hoppas att alla som investerar på börsen också ibland kollar till sina innehav och återinvesterar utdelning och tillagda medel.

Utdelningar på börsen, ränta på konton, investering i fastigheter, uthyrning av egen fastighet (eller uthyrning av rum för inneboende), crowdfunding och peer-to-peer utlåning är bara några exempel som är vanligt förekommande. Flera inkluderar även att göra enkäter för en slant extra eller få till en inkomst genom just sociala medier. Något som oftast inte nämns är hur lite eller mycket arbete som krävs för att få till de olika inkomsterna. Jag har själv testat flertalet av dessa inkomstkällor och tänkte skriva lite om min upplevelse av detta. Först ut är den form av inkomst som jag tycker är mest passiv.

- Ränta på konto. Denna form av passiv inkomst är för det första helt beroende av ränteläget i samhället. En låg reporänta från riksbanken sänker inte bara räntan på de lån bankerna erbjuder utan även möjligheten till att få ränta på sina pengar. Räntan hos bankkonton varierar bland de olika bankerna och för att få en något högre räntesats krävs oftast att man låser sina pengar till kontot över tid. Ingen av storbankerna erbjuder något konto med ränta och man kan säga att även de banker som erbjuder viss ränta endast ger en låg räntesats och oftast i utbyte mot att man låser sina pengar över tid.

- Peer-to-Peer utlåning/crowdfunding. Till denna kategori vill jag räkna alla former av appar och konton där man investerar en summa pengar i syfte att få det att växa oavsett om det är till andra privatpersoner (ex Lendify) eller företag inom byggbranschen (ex Tessin, Kameo). Många av företagen är duktiga på att pynta ut ränta och amortering redan från första månaden men investeringarna kräver en viss tidshorisont och det är inte ovanligt att man inte får se hela summan igen förrän efter ett par år. Här tycker jag ändå att det erbjuds en högre ränta än om man skulle låsa in sina slantar på ett sparkonto.

- Fonder/aktier. Att äga fonder och aktier är en annan typ av passiv inkomst. Oftast kan det vara bra att kolla till sina innehav med jämna mellanrum men såvida man investerat i stora bolag som gör vinst och verkar i stabila branscher finns det egentligen inget skäl om man inte har det som hobby eller är nyfiken på det. Indexfonder är om möjligt än mer passivt då man inte behöver göra någonting och även kan sätta upp ett autospar. Har man dessutom sina innehav i ett investeringssparkonto (ISK) istället för en aktie- och depåkonto så behöver man inte oroa sig över eventuell vinstskatt då allt schablonbeskattas. Potentialen i att tjäna mer genom börsens bolag än genom andra investeringar är lika stor eller liten som alla börsens bolag då det kan spreta ordentligt från bolag till bolag. Den stora fördelen tycker jag istället hör till friheten i att själv kunna bestämma när man vill sälja av eller köpa mer.

- Fastigheter/uthyrning. För det första krävs en ganska stor summa för att köpa en fastighet och detta har jag inte gjort i uthyrningssyfte. Det jag däremot gjort är att hyra ut en bostadsrätt över ett par år. Det är bostadsrättsföreningen som bestämmer om du får hyra ut eller inte och de flesta godkänner runt två års uthyrning. När jag studerade köpte jag en bostadsrätt där föreningen inte hade någon regel för hur länge man fick hyra ut bara de som hyrde var bra människor. Jag hade tre eller fyra olika hyresgäster och minns att jag vid ett tillfälle fick säga upp en boende. En annan gång hade kyl/frys gått sönder och det var bara och köpa nytt. Kort sagt för detta med sig en del arbete och oförutsedda engångskostnader kan uppkomma som stryker senaste halvårets vinst. Efter att man hyrt ut över en viss summa per år (i dagsläget 40000 kr) kräver Skatteverket att man skattar 30 % på resterande vinst.

- Många bloggare, instagrammare, twittrare, youtubers etc. tipsar om hur man kan tjäna pengar på sina sociala medier, oftast med reklam eller affiliatelänkar. Jag vet inte om jag håller med om att detta är en riktigt passiv inkomst eftersom att man inte får besökare om man inte är själv är aktiv. Det är klart att många läsare kollar runt och ser bloggarna även när någon inte postat på länge men efter ett tag krävs det ändå någon form av aktivitet. Sedan kan säkert en del större bloggar tjäna mycket på låg aktivitet vilket gör att det kanske känns som en rent passiv inkomst. Detta är en inkomstkälla jag inte har för tillfället och skulle jag få detta i framtiden så hade jag nog skapat en ny portfölj för att få dem att växa och därifrån skänkt en del av utdelningen till välgörenhet (hit räknar jag även allt jag kan få från andra länkar). Jag funderar på om jag i slutändan kommer skänka allt eller låta det växa och fortsätta skänka delar av utdelningen så att det jag skänker blir mer och mer för varje år.

- En annan del av inkomst som jag sett dyka upp är betalda undersökningar. Inte heller här anser jag att de platsar på en lista som passiva inkomster då man aktiverar sig för att svara på frågorna. Istället bör kanske detta hamna under tips för extra inkomster. Jag har provat flera olika appar och sidor som jag tagit bort så småningom men de som fått vara kvar är MOBROG och Schibstedpanelen. Schibsted betalar faktiskt en helt ok summa för tiden det tar men enligt mig kan man inte lita på den tid en enkät kommer ta hos MOBROG och de betalar i dagsläget ut mindre än en krona per minut. Vill ni ändå prova kan ni använda min länk (https://www.mobrog.com/se/betalande-undersoekningar/registrera-dig.html?membership_promotion=0&i_invite=9331587-5f68415d9fd4b) och gör ni det får jag 10 kr efter det att ni fulländat tre enkäter. Jag brukar sitta och kika lite på dessa när jag är på resande fot och väljer oftast de lite kortare formulären.

Här stannar jag då dessa inkomster är de flesta jag ser på instagramflödet och som jag själv testat på. Jag kan ändå tycka att mina investeringar på börsen är den bästa kombinationen av passiv inkomst med frihet att när som helst kunna köpa eller sälja även om min strategi mer går ut på att köpa och behålla.

Om konjunkturen, inflationen och sparandet

Måndagen den 16 december släppte Centrum för Konsumtionsvetenskap sin årliga rapport(https://cfk.gu.se/aktuellt/nyheter/n//tydliga-konsumtionstecken-pa-att-lagkonjunktur-ar-pa-vag.cid1668063). Forskare ser flera signaler som tyder på att en lågkonjunktur är på gång. De tecken man sett är:

•  Det sker färre besök på kvällsrestauranger, baren och pubar samt att mindre pengar läggs på nöjesrestauranger

•  Mindre pengar spenderas utomlands. 

• Mindre pengar spenderas på kläder.

•  Färre köp av nya bilar.

•  Inköp av möbler och inredning ökar mindre än tidigare år.

•  Mindre generositet (man donerar mindre till hjälporganisationer).

Trots detta ökar konsumtionen i Sverige men detta ska enligt rapporten främst ske på grund av kostnader kopplade till bostad och mat vilket är mer livsnödvändiga utlägg. 

På torsdagen den 19 december menar Stefan Ingves som är med i en artikel på Dagens Industri att man förväntat sig att inflationen skulle sjunka en del i närtid, vilket den gjort men att det finns förutsättningar att inflationen ska stiga framöver. Stefan menar att vi haft en stark konjunktur under lång tid och en kronförsvagning vilket inneburit en ökad prisökningstakt. På grund av detta har man valt att höja reporäntan till noll från och med den 8 januari 2020.

Frågan blir hur långt i framtiden effekterna (av de tecken som rapporten visar) kommer visa sig i ekonomin. Det finns helt klart två åsiktsläger i Sverige om åt vilket håll man tror att ekonomin utvecklas. Stefan Ingves förklarar att räntorna i världen fortsatt är låga och att man inte utesluter att sänka räntan till minus igen om man ser behov av det. Samma dag som artikeln kom på DI så kom en annan med Anders Borg som tycker att räntehöjningen kom i ett märkligt läge när andra centralbanker sänker. Det känns som ett läge där experter ser på signaler och önskar fortsatt minusränta men där Riksbanken ändå höjer utifrån att de kan se att det finns förutsättningar för höjd inflation framöver. 

Generellt innebär en lågkonjunktur en lägre inflation då en låg efterfrågan på varor och tjänster brukar innebära färre prishöjningar. Ibland kan det även innebära att prisnivån sjunker (alltså deflation). Oavsett har jag själv inte märkt att min egen konsumtion förändrats något särskilt. Jag försöker att leva sparsamt oavsett det nationella ekonomiska läget och unnar mig när jag känner ett behov av det. De pengar jag avsätter till mitt sparande ska så småningom investeras i börsen. Om det sedan sker under en högkonjunktur eller en lågkonjunktur bryr jag mig mindre om. Självklart hade det gynnat mig att köpa kvalitetsbolag till rabatt om kurserna kommit ner och inneburit en viss hävstång inför nästa uppgång. Men fram tills dess (sålänge börsen och många kurser nosar på all-time-high) är jag lite mer selektiv med vad jag köper (jag kanske inte ökar i lika hög takt i de bolag som gått urstarkt det senaste året). Jag brukar kolla på vilka av mina portföljbolag som har en bra intjäningsförmåga framgent och i kombination med en bra direktavkastning, som gärna får öka lite varje år.

God Jul :)

Trickle down economics och minusränta

Många är överens om att Sverige var som mest jämlikt under 1981. Därefter kan man se att klassklyftor men framförallt inkomstskillnader ökat. Under de senaste 30 åren har Sveriges politik inneburit ökade inkomstskillnader. Denna utveckling har dessutom accelererat sedan finanskrisen 2008 och har inneburit den största överflyttningen av förmögenhet i modern tid. Tidigare fick arbetare oftast löneökning i relation till företagens vinster men någon gång i början av 80-talet började andelsvinsten i företagen att öka på bekostnad av lönerna. Detta visas väldigt tydligt i SVTs dokumentär Lönesänkarna (https://www.svt.se/dokument-inifran/lonesankarna, fått höra att länken inte fungerar men den finns att se på youtube). En väldigt intressant skildring av vad som hänt och hur det kom sig att Sverige som en gång i tiden var ett av världens mest ekonomiskt jämlika länder helt raserats inom loppet av ett par årtionden.

Sverige är på intet sätt unikt och det finns flera megatrender i världen, och framförallt i västvärlden, som Sverige på ett eller annat sätt hakat på. Viktiga politiska trender som rörde sig i världen på den tiden var Ronald Reagan i USA och Margaret Thatcher i Storbritannien. Här förespråkades ett ekonomiskt förslag om att ge de rika och företagen i samhället sänkta skatter för att på så vis stimulera företagande och i längden hela samhället. Teorin kom att kallas för Trickle-down economics (https://en.wikipedia.org/wiki/Trickle-down_economics) och tanken var att om rika gynnas så skulle förmögenheten sippra ner i samhället till medelklassen och vidare till arbetarklassen. Men så blev det inte. Visst lever hela världen idag i ett överflöd men efter flera år av den ekonomiska politiken kan man endast konstatera att detta ökat klasskillnaderna. De fattiga står i många samhällen kvar och stampar och de rika har ökat sina förmögenheter något oerhört. Någon större förändring i sentimentet av samhället har inte hänt och än idag plockar Sveriges regering bort olika beskattningar som endast tillfaller de rika (oavsett vilket parti som regerar). Senast i år har värnskatten slopats men andra exempel är förmögenhetsskatten, arvs- och gåvoskatten. Alliansen har också tagit bort fastighetsskatten vilket gör Sverige unikt då de flesta andra länder har någon form av denna skatt.

Inte nog med att Trickle-down economics är en av de största lögnerna inom ekonomisk politik så är det sedan lång tid tillbaka bevisat att det inte fungerar. Ändå fortsätter utvecklingen åt detta hållet. Senast i år publicerades en rapport (Tax Cuts For Whom? Heterogeneous Effects of Income Tax Changes on Growth and Employment by Owen M. Zidar https://www.nber.org/papers/w21035) där man undersökt hur skillnader i skatt för olika inkomstgrupper påverkar ekonomin. I rapporten kommer författaren fram till att den positiva relationen mellan skattelättnader och ökande av anställningar till stor del drivs av skattelättnader för låginkomsttagarna. Samtidigt är det tydligt i rapporten att skattelättnader för de som tjänar procentuellt mest påverkar jobbantalen i samhället ytterst lite.

En annan del av orsaken till den ojämlikhet som finns är den penningpolitik som förts sedan finanskrisen 2008. Eftersom räntorna varit låga har också de i regel mer riskfyllda tillgångarna blivit ett allt mer accepterat alternativ. En av anledningarna till låga räntor är för att få företag att låna, expandera och anställa fler. Man kan se att företagen lånar mer men inte att de expanderar eller anställer fler i samma utsträckning som var avsett med de låga räntorna. Däremot har svenskar lånat mer och med ett ränteavdrag på runt 30 % slår det även ojämnt när man ser till vilka som har möjlighet att få låna mest. Av de 30 miljarder som utgår för ränteavdrag så får den rikaste tiondelen runt tjugo gånger. Hans Heggeman på Statistiska Centralbyrån (https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2017/Att-mata-fattigdom/) menar att ingen annan skatt eller reform har lika stor effekt i att omfördela från de ekonomiskt svaga till starka. Frågan om penningpolitik är minst sagt svårdebatterad. Riksbanken ska vara opolitisk men effekten av extremt låga räntor är tydlig. Den 11 september skrev Andreas Cervenka i Dagens Industri en mycket läsvärd analys av minusräntans effekter (https://www.di.se/analys/riksbanken-godde-de-rikaste-och-lamnade-de-andra-pa-perrongen/). Andreas skriver

"i en rapport från Nederländernas centralbank som publicerades tidigare i år har två forskare tagit ett större grepp och studerat hur penningpolitik har påverkat den rikaste procentens inkomster under perioden 1920-2015. Studien omfattar tolv länder däribland Sverige. Slutsatsen är att låga räntor kraftigt gynnar de som befinner sig överst på samhällsstegen, framför allt genom att priset på olika tillgångar stiger."

Vidare framkommer det att svenskar direktäger aktier för 2400 miljarder och att medianportföljen uppgår till 30.000 kr. Under 2016 ägde de 5 % med störst innehav runt 80 % av det totala aktieägandet. Andra delar Andreas skriver om är de långvariga effekterna av minusräntan och tar därmed upp fyra scenarios. Dels större spänningar mellan grupper, ökad risk för finanskris, politisk polarisering och ökad kriminalitet. En studie från Världsbanken pekar på samband mellan inkomstskillnader och våldsbrott. En svensk rapport från 2004 visar att fler personer med låga inkomster leder till ökat antal stölder och inbrott och i USA kunde två forskare 2014 visa på ett samband mellan att områden där ojämlikheten var som mest synlig också drabbades av flest våldsbrott.

Med denna utveckling får vi snart gå tillbaka till ett feodalsamhälle för att hitta en större skillnad mellan vilka som håller i förmögenheten. Väldigt många, och även jag, gynnas av en lågräntemiljö. Men till vilket pris?