Familjen Rotschild

Familjen Rotschild är sannolikt världens rikaste familj och har varit föremål för otaliga konspirationer och historier. Enstaka delar har visat sig stämma och andra delar finns det motiv för men mycket kommer aldrig gå att bevisa helt och hållet. Historien om hur familjen blev rik när bröderna startade banker i olika länder är väldokumenterad och även hur nyckeln kring deras framgång var informationen som de delade med varandra (ofta fick de tillgång till information före ländernas egna underrättelsetjänster och i nyheterna till alla andra).

Nathan Mayer Rotschild hette sonen som 1811 grundande N M Rotschild & Sons Limited i London och detta blev med tiden en utomordentligt stor internationell bank. De medel banken förfogade över gav inflytande som kunde rädda eller stjälpa länder, arméer och internationella företag. Under väldigt många år fastställdes priset på guld, två gånger per dag, i ett litet rum på huvudkontoret på St Swithin's Lane tillsammans med fyra andra stora banker: HSBC, Deutsche Bank, Société Générale och Bank of Nova Scotia. Senare kom Barclays att bli inbjudna och numera sker mötena digitalt eller på telefon Under 2004 drog sig banken helt ur guldmarknaden. Idag kontrolleras stor del av den engelska grenens förmögenhet via RIT Capital Partners.

Efter andra världskriget tog den franska grenen av familjen över Paris Orléans (ett tidigt tåg och rälsbolag i Frankrike) och omvandlade det till ett holdingbolag för deras bankaktiviteter och företagsinvesteringar. Främst lade man innehaven i Banque Rotschild (senare Rotschild & Cie Banque), SGIM (fastigheter), SIACI (försäkringar), Francarep (olja) och SGDBR (nu Domaines Barons De Rotschild (DBR) för vingårdar). Bankbolagen Rotschild & Cie Banque kontrollerar främst familjens bankverksamhet i Frankrike och kontinentala Europa medan Rotschild Con Holdings AG kontrollerar ett antal Rothschild-banker på andra håll, inklusive N, M, Rothschild & Sons i London. Det finns även exempel på när familjerna samarbetar med varandra såsom när N M Rotschild & Sons Limited och den franska familjen tillsammans köpte upp Rio Tinto från Spanien. Gruvbolaget var då förlusttyngt och efter en omstrukturering gjorde man det till ett otroligt lönsamt gruvbolag. Förutom råvaror var familjen involverade i flera bolag (bland annat De Beers) som handlade med diamanter och ädelmetaller. I Frankrike tillverkade familjen viner och än idag finns två välkända vingårdar som tillverkar några av de mest exklusiva vinerna i världen.

Under 2003 meddelade båda bankerna i London och Paris att de planerar gå samman under Paris Orléans. Efter sammanslagningen blev Paris Orléans också ensam ägare av Concordia BV som i sin tur kontrollerar Rotschild Continuation Holdings som kontrollerar koncernens bankversamhet. Under 2011 hade företagen helt gått samman och 2015 bytte Paris Orléans namn på börsen till Rotschild & Co. 

Rotschild & Co kontrolleras främst av ett annat holdingbolag som heter Rotschild Concordia SAS vilket är familjens gemensamma holdingbolag och äger strax under 40 % av bolaget och i februari i år gick de ut med intentionen att köpa ut bolaget från börsen för € 48/aktie. Förutom årets redan planerade utdelning om € 1.4/aktie skulle också Rotschild & Co, med förbehåll om att budet går igenom, också betala en extra utdelning om ytterligare € 8/aktie. 

Enligt Concordia är syftet med utköpet att de vill kunna fokusera på ett mer långsiktigt perspektiv istället för kortsiktiga vinster och mål som ska jagas inför varje bokslut. Själv tror jag att det ligger mer bakom beslutet. Jag tror att deras prognoser visar på en ökad aktivitet inom fusioner och förvärv vilket banken såklart tjänar bra på och att detta kommer bli en än mer lönsam bank längre fram och att de då vill ha kakan för sig själva. Om det är som jag tror är det också förståeligt att de vill köpa ut banken även om det är tråkigt för oss andra.

Jag köpte in mig i bolaget i januari 2020 och fyllde sedan på lite under mars samma år och fram till idag ligger jag runt 126 % upp (utan utdelningen medräknad blir det ändå min procentuellt bästa investering i utländska portföljen). Utdelningen om € 8/aktie, som har X-dag den 20 juli, innebär också att jag nu kan se att jag kommer få mer i utdelning i år än förgående trots att ett av mina absolut största innehav inte betalar någon utdelning i år (detta blir emellertid en stor summa utdelning som jag inte kommer kunna räkna med alls 2024). Även om jag tyckt om att äga en så historisk och anrik bank är jag ändå nöjd över hur det blev och får nu istället spana på vad jag istället ska investera i.