Före Roms ekonomiska uppgång fanns det inget enstaka internationellt dominerande finanscentra som kan jämföras i någon mening med mer moderna centrum. Makt över handel, ekonomi och välstånd skiftade istället mellan flertalet stadsstater där Babylon, Aten, Alexandria och Kartago är värda att nämna. Detta var en tid då byteshandel var vanligt och den romerska soldaten levde från hand till mun även om tillfällen av plundring kunde ge ett visst tillskott. Att gå med i armén innebar dock att man i alla fall inte behövde svälta ihjäl.
Förutom antikens Rom går det att argumentera för att Kina och Indien varit mycket stora handelsmetropoler under väldigt lång tid men jag har ändå valt att fokusera på mer närliggande och tydliga nav utifrån ett europeiskt perspektiv.
Rom var rikets ekonomiska centrum och kontrollerade under lång tid handeln i hela medelhavet som de kallade "vårt hav". Romarrikets stora fördel kom då de på grund av utposterna anlade vägar och hamnar som nyttjades till att både transportera trupper men också införlivandet av nya samt befintliga rutter för handel. Kort beskrivet berodde Roms framgång på den infrastruktur de anlade och kontrollerade. Det var de rika familjerna (patricierna) som styrde, påverkade politik samt hade förutsättningarna att berika sig på handel. Trots detta hade även fattiga familjer och bönder (plebejerna) inget emot att leva inom Roms gränser då det också medförde en mer ordnad tillvaro med beskydd utifrån Roms lagar och regler. Perioden 27 f.Kr och till 180 e.Kr kallas Pax Romana och bestod av över 200 år av fred och stabilitet. Under denna period regerade också vad som kom att kallas de fem goda kejsarna som bestod av Nerva (96-98 e.Kr), Trajan (98-117 e.Kr), Hadrian (117-138 e.Kr), Antonius Pius (138-161 e.Kr) och Marcus Aurelius (161-180 e.Kr). Det kan vara värt att notera att även om perioden kallas Pax Romana innebar inte det att krig inte förekom, tvärtom expanderade imperiet mycket under tiden men blev också oerhört rikt och mäktigt. Före imperiet kallade sig Rom för republik och kung var ett skällsord. I praktiken styrdes området dock av en mer oligarkisk struktur som främjade maktmissbruk. Det var inte särskilt vackert men det fungerade i en ganska primitiv värld.
Roms ekonomiska makt och stabilitet började under 200- och 300-talet att vackla, även om den under lång tid fortfarande var ohotat störst. Flera pester drabbade imperiet och minskade befolkningen och arbetskraften. Hög beskattning och beroendet av slavarbete belastade ekonomin och skapade inflation. Levnadsstandarden sjönk och militären saknade ibland finansiering vilket påskyndade förfallet. Många romerska kejsare fick makten genom våld och mutor och politisk oro blev mer regel än undantag varför korruptionen inom centralmakten blev utbredd. Efter det att handeln minskade i Rom tog utposten Alexandria (Egypten kallades ofta för Roms kornbod) över som det finansiella navet i det romerska riket efter Pax Romana. På grund av den negativa utvecklingen i Rom ansågs Alexandria mer stabilt och övertog den dominerande positionen av spannmålsförsörjning, långdistanshandel och hamnverksamhet. Trots Alexandrias övertag kvarstod länge den rent politiska makten i Rom.
Orsaken till Roms fall kan inte härledas till ett enda tillfälle utan beror på flera omfattande faktorer. Nedgången ses ännu idag som ett skolexempel av hur imperium faller och flera likheter kan man se hos nedgångar av flertalet efterföljande imperier och stormakter. En spik som påskyndade förfallet var när kejsaren Constantin den store flyttade huvudstaden till det redan rika Byzantium och den splittring mellan öst- och västrom som följde. Östromerska riket överlevde i ytterligare cirka 1000 år efter västroms fall.
