BlackRock och Blackstone - jättarnas relation och splittring

Tidigare har jag berättat om Blackrock som en av världens största fondförvaltare. Bolaget förvaltar närmare 10 biljoner dollar (det är bara en tidsfråga innan den gränsen överskrids) och många säger att det är världens största företag inom shadow banking. Eftersom att Blackrock de senaste åren investerat mer och mer i Sverige är de på god väg att bli Stockholmsbörsens största kapitalägare. Många har hört talas om just BlackRock men färre är det som hört om Blackstone och de båda kapitalförvaltarnas koppling till varandra.

Blackstone grundades 1985 av Peter G. Peterson och Stephen A. Schwartzman som tidigare jobbat ihop på Lehman Brothers. Namnet Blackstone kommer från dels Schwartz som är svart på tyska och Peter eller Petros/Petra betyder sten på grekiska. Till en början jobbade bolaget mestadels med rådgivning av fusioner och förvärv. Tidigt började bolaget snegla på marknaden för privatkapital och att då investera, utveckla och sedan avyttra bolag som inte nödvändigt vis är noterade på börsen.

Tidigt i Blackstones historia började två andra personer som hette Larry Fink och Ralph Schlosstein arbeta på bolaget för att förvalta en investeringsfond och ge råd till finansiella institut. Båda hade tidigare arbetat och drivit avdelningar för värdepapper som är säkrade i bolånemarknaden på dels First Boston och Lehman Brothers. 1987 ingick Blackstone ett partnerskap med Fink och Schlosstein och under 1988 grundades BlackRock (kallades i början Blackstone Financial Management och ägdes till 50 % av Blackstone).

BlackRock växte snabbt och bolaget gav ut stora delar kapital till nyanställda vilket i längden medförde en förändring i ägarstrukturen där grundarna och Blackstones andel minskade. Larry Fink ansåg att det var nödvändigt för att attrahera nya talanger till bolaget men Blackstone höll inte med om metoden vars ägarandel minskat från 50 till under 35 % fram till 1994 (sex år efter grundandet). Då de inte längre höll med varandra valde dem att avsluta samarbetet och BlackRock sålde 23 miljarder dollar till PNC Financial Services under 1995 (Blackstones del). Efter detta följde flertalet sammanslagningar och uppköp. 2004 köpte BlackRock SSRM Holding från MetLife, 2006 slogs dem samman med Merrill Lynch Investment Manager. 2007 köptes Quallos enhet för kapitalförvaltning.

Under 2008 skedde en global finanskris som då var den största krisen sedan den stora depressionen. Flera stora banker gick omkull och många ifrågasatte bankernas riskhantering och såg istället upp till BlackRocks mjukvara Aladdin som analyserar risken i investeringar. Aladdin är et prenumerationsbaserat system som BlackRock säljer till väldigt många stora banker runt om i världen (jag läste någonstans att programmet hanterar över 21 miljarder dollar under 2020). I samband med krisen valde BlackRock också att köpa iShares vilket var Barclays ETF-fonder för över 13,5 miljarder dollar. Detta var en stor investering inom passiva indexfonder samtidigt som stora delar av världen mer och mer såg fördelarna med investering i passiva fonder.

PNC sålde av sin del av BlackRock helt under 2020. Under första halvåret av 2021 sägs det att BlackRock förlorade platsen som den största kapitalförvaltaren i världen till Fidelity Investments. Detta är omdiskuterat och beroende på vilka källor man kollar och hur de räknat så finns det fortfarande många som menar att BlacRock fortfarande är större.

Både Blackstone och BlackRock är idag bland de största inom sina respektive områden och på flera sätt är de rätt lika varandra. Ska man beskriva de båda bolagens olikheter idag skulle jag säga att Blackstone fortfarande jobbar mer med riskkapital för investerarna och att BlackRock jobbar mer med att skapa olika typer av fonder (exempelvis iShares som är en samling ETFer som BlackRock förvärvade från Barclays under 2009). I Sverige hade jag valt att jämföra Blackstone med EQT och BlackRock med Swedbank Robur (enbart kapitalförvaltardelen och utan banken).

Länk till BlackRock på Avanza

Länk till Blackstone på Avanza

Länk till EQT på Avanza

Länk till Swedbank på Avanza

Om affiliatelänkar.

Vanguard - Om indexfondens beständighet

Vanguards är en av fyra jättar som anses dominera fondmarknaden i USA (tillsammans med världens största kapitalförvaltarna Blackrock, Fidelity Investments och investmentbanken State Street). Blackrocks huvudkontor finns i New York, State Street och Fidelity har sina i Boston och Vanguards huvudkontor ligger i Philadelphia. Varken Fidelity eller Vanguard är börsnoterade.

Vanguards ägs av sina egna fonder och var bland de första att implementera en ömsesidigt ägd fond (mutual fund) som var avsedd för den breda massan i USA. Den första fonden hette First Index Investment Trust men heter idag Vanguard 500 Index Fund och är en av världens största indexfonder av denna karaktär. Till det fina med att investera i en sådan fond är att det garanterar en låg avgift (ingen som investerar i en fond vill att avgiften äter upp delar av det investerade kapitalet) då de som sköter fonden vill att fler ska investera i den och därmed göra den attraktiv genom låga omkostnader. Det blir helt enkelt win-win.

En annan fond som i sin tur kallas världens största indexfond är Vanguard Total Stock Market Index Fund som kommer i flera format. Ett format kallas Admiral (VTSAX) och har ett krav på en investering om intitialt 3000 $. Ett annat format är Investor Shares (VTSMX) och har inte samma krav på första investeringsbelopp. Den andra håller i sitt index runt 30 färre bolag och kostar mer i förvaltningsavgift (om än låga 0,14 %). Den sista versionen är en ETF (VTI) som på ett sätt är mer lik VTSAX. Den börshandlade versionen är en kopia på Admiral och har man inte 3000 $ att omgående sätta i rörelse men ändå vill ha VTSAX så går det bra att spara det man har i ETFen och när värdet överstiger 3000 kan man på de flesta håll, skattefritt, konvertera så att man får VTSAX. ETFen har faktiskt den lägsta förvaltningsavgiften på 0,03 % och Admiralfonden har en avgift på 0,04 %. Den som äger VTSAX äger per automatik en del av varje börsnoterat bolag i hela USA och äger som beskrivet genom fonden, även en del av Vanguard.

Tre välkända investerare som på flera sätt förespråkat denna form av investeringar är:

1) Grundaren och första VD:n av Vanguards hette John "Jack" C. Bogle och han dog i januari 2019. John krediterades för att ha skapat den första indexfonden och var en investerare som ofta förespråkade långsiktigt tålamod över kortsiktiga åtgärder och minskade mäklaravgifterna så mycket som möjligt. Det finns många intervjuer och annat på nätet med John som är mycket sevärda.

2) En annan välkänd investerade som förespråkar Vanguards indexfonder är J.L Collins (länk till hans blogg: https://jlcollinsnh.com/). J.L Collins förespråkar delar som hos många investerade är mer kontroversiella såsom att man tjänar mer på att hyra en lägenhet än att köpa och att istället investera allt man kan i VTSAX. Han menar exempelvis att man slipper bry sig om när vitvarorna går sönder och att låta det bekymret vara hyresvärdens. Jag tror detta blir väldigt individuellt och beror på många faktorer så som i vilket land och vart i landet man bor, men om man hittar en hyreslägenhet med tillräckligt låg hyra och schyst hyresvärd så kan det absolut väga upp vad en eventuell värdeökning av bostaden hade kunnat göra. Så som hyror ökar över tid, har också börsen över tid gått upp och därmed indexfonden man köpt andelar i. För er som sett filmen The Gambler finns det en rolig scen med John Goodman som J.L Collins gjort en egen version av (på bloggen finns ett inlägg där man kan se båda versionerna: https://jlcollinsnh.com/2016/03/19/f-you-money-john-goodman-v-jlcollinsnh/).

3) Den mest välkända investeraren som förespråkar indexfonder måste väl i dagsläget ändå vara Oraklet från Omaha, Warren Buffett. Warren har ofta lyft Jack's metoder. Vad jag läst senast är att Warren Buffett många gånger förespråkat billiga indexfonder framför sitt eget investmentbolag Berkshire Hathaway. Jag har ingen koll på om det faktiskt stämmer men tycker att det säger något om hans förkärleken till indexfonder.

En annan mycket välkänd investerare är Michael Burry som förutsåg bostadsbubblan i USA och blankade den samt blev internationellt känd genom filmen The Big Short från 2015. Han har sedan lång tid tillbaka menat att investeringar i indexfonder representerar nästa stora bubbla. Michael menar att centralbanker och det internationella ramverket för att bedöma bankers kreditvärdighet (Basel III) i princip tagit bort prisupptäckten från kreditmarknaderna vilket i sin tur innebär att risken vid bedömning av räntan inte längre kan prissättas korrekt. Nu har passiva investeringar tagit bort prisupptäckt från kapitalmarknaderna vilket innebär att de enkla modellerna som får människor att investera i olika sektorer, index, fonder och etf:er (som i sin tur efterliknar dessa strategier) inte längre kräver den säkerhetsnivåanalys som krävs för att få fram den korrekta prissättningen. Detta systemfel som Michael Burry poängterar menar han är mycket likt bubblan i syntetiska tillgångsstödda CDO's före finanskrisen mellan 2007 och 2008. Liksom vid den krisen görs ingen korrekt fundamental analys utan prissätts istället av massiva kapitalflöden från ofta välkända Nobelprisade modeller av risk som inte stämmer.

Jag tror att den stora skillnaden mellan å ena sidan Michael Burry och å andra sidan de välkända investerarna ligger i deras perspektiv. På kort sikt har nog Michael Burry rätt i att det är farligt hur marknaden prissätter olika passiva investeringsmodeller och det mycket väl kan bli en bubbla samtidigt som många andra välkända investerare har investeringshorisonter som sträcker sig över hela deras liv och då gör en "bubbla" ingenting, särskilt om börsen går som den gjort efter de senaste kriserna.

Själv har jag länge varit intresserad av att köpa VTI eller VTSAX men jag har en del andra aktier och fonder på span först. VTI finns att köpa via Nordnet men inte på Avanza. Är man intresserad av Blackrock eller State Street så är båda noterade på NYSE och kan handlas via de flesta banker.